Cecilias och Denis röster

Det finns ögonblick, unika möten mellan tid och rum, då livet ställer en fråga och svaret kan förändra livets riktning för alltid. För oss kom det ögonblicket när vi fyllde fyrtio. Vi stod inför ett val: fortsätta längs vår väg i livet, den välbekanta vägen som vi hade lärt oss att kalla vår egen, eller lämna de upptrampade stigarna, väcka vår passion till liv igen och kanske föreställa oss en ny framtid.

Våra trygga tillflyktsorter låg långt från åkrarna, men vi bestämde oss för att lämna tryggheten bakom oss och följa en väg som vi dittills bara hade utforskat under helger då vi upptäckte Italien på motorcykel. Det var under en av dessa helger som vi träffade en oväntad vän och insåg att vi aldrig mer skulle skiljas från den. En del kallar den ”det röda guldet”, och precis som namnet antyder är det verkligen den mest högt skattade kryddan. Den är den dyrbaraste eftersom både odling och skörd måste ske helt för hand, med en omsorg och uppmärksamhet som liknar den vi ägnar människorna vi älskar.

Så vi började studera igen, för man kan aldrig lära sig nog. Vi förvandlade marken där det en gång hade vuxit vinrankor och skapade ett hem åt kryddan, alldeles intill vårt eget, vid foten av kullarna kring Reggio. Några släktingar stirrade storögt på oss av förvåning och trodde nog att vi hade fått ett infall. Varför skulle man annars ge upp sina semestrar och helger för en krydda som heter saffran?

Men ibland ska man lyssna på den där lilla gnuttan galenskap när man står inför en utmaning. I dag lever vi för saffranet, som styr rytmen i våra dagar. Det är för saffranets skull som väckarklockan ringer klockan fyra på morgonen under de långa skördedagarna och vi går ner till åkrarna i våra overaller, med ficklamporna i händerna, både i kyla och regn. Vi kommer hem täckta av lera, fyllda av en skön trötthet som smakar seger.

Det är inte lätt att bryta sina vanor, att tänka tillbaka på livet som det var förut: i högt tempo, utan en sekund att stanna upp, iaktta eller andas. Det är det här vårt projekt handlar om:  att ”tänka om”, att forma om nuet för att kunna leva och samexistera med naturen, njuta av det goda den ger våra sinnen och respektera rytmen i varje ögonblick.

Ibland skymtar vi förvåning i blicken hos många av dem vi möter. De häpnar ibland över hur mycket av oss själva, vår historia och vår familj som ryms i det vi gör varje dag. Men om vi fick välja hur vi skulle beskriva det, skulle vi nog inte kalla det ”arbete”. Det liknar snarare ett underbart äventyr, nyckeln som öppnar dörren till en lycka som verkade ouppnåelig för bara några år sedan. 

Kanske är det sant, vi valde verkligen en väg i uppförsbacke. Kanske var den inte lika ljus som alla andra, kanske var den svårare att följa, men det spelade ingen roll för oss, för det var vår väg.

Medverkande:
Text av Carlotta Fiore
Foto av Diego Rosselli